Den efterföljande utvecklingen av multimode optisk fiber

Ovanstående situation kvarstod fram till mitten till slutet av 1990-talet. Under de senaste åren, med den kontinuerliga uppgraderingen av överföringshastigheten för lokala nätverk, har multimodfiber med en kärndiameter på 50 μm väckt mer och mer uppmärksamhet. Sedan 1997 har lokala nätverk utvecklats mot 1Gb/s och 62,5/125 μm multimodfiberoptik med LED som ljuskälla klarar inte kraven med en bandbredd på flera hundra megabit. Jämfört med 62,5/125 μm har 50/125 μm fiber mindre numerisk öppning och kärndiameter, högre bandbredd och kan minska produktionskostnaderna med en tredjedel. Därför har industrin i olika länder föreslagit att återinföra 50/125 μm multimodfiber. Efter forskning och demonstration har International Organization for Standardization formulerat motsvarande standarder. Men med tanke på att ett stort antal 62,5/125 μm multimodefibrer har installerats och använts i lokala nätverk tidigare, specificerar IEEE802.3z Gigabit Ethernet-standarden att både 50/125 μm och 62,5/125 μm multimode fibrer kan användas som överföringsmedia för 1Gbit/s Ethernet. Men för nya nätverk är 50/125 μm multimodfiber i allmänhet att föredra. Återinförandet av 50/125 μm multimodfiber har förändrat dominansen för 62,5/125 μm multimodfiber på multimodfibermarknaden. I enlighet med ovanstående standarder tillkännagav Corning lanseringen av två nya multimodefibrer i september 1998. Den första typen är InfiniCor300, som kan sända 300 meter vid 850nm våglängd och 550 meter vid 1300nm våglängd med en hastighet av 1Gb/s enligt 625. 125 μm standard. Den andra typen är InfiniCor600, som kan sända upp till 600 meter vid både 850nm och 1300nm våglängder med en hastighet av 1Gb/s enligt 50/125 μm-standarden.